Ibland går diskussionen hög inom Folkpartiet om vad som är socialliberalism eller inte. Jag hör till dem som tycker att uppdelningen mellan marknads- och socialliberaler är olycklig. Det som kan låta som "socialliberalt" kanske inte är det och tvärtom. Just nu pratas det mycket om att vi i Folkpartiet måste slå in på en mer socialiberal riktning.
Jag kan hålla med om att vi måste komma in mer i frågor som handlar om socialpolitik samt vård och omsorg. Men samtidigt är det långa arbetet vi fört på skolans område också socialliberalt. Att vi vill att eleven ska lämna skolan med godkända betyg är i högst grad socialliberalt. Att Folkpartiet i regeringsställning såg till barn med särskilda behov är det också, inte minst mot bakgrund av att vi återinförde speciallärarutbildningen och satsade på speciallärare på lågstadiet.
Omvänt kan det finnas saker som uppfattas som "marknadsliberala" om de skulle införas men egentligen kan ha en social profil. För några veckor sedan besökte jag företaget Mitt Alby, som ju numera äger lägenheterna på Albyberget. De håller på med ett intressant projekt som ska stävja andrahanduthyrningen. Det visar sig att vissa familjer har bott i andrahand i 10 år! Allt medan förstahands kontraktshavaren bor utomlands t ex i London. I dessa fall går nu hyresvärden in och ser till så att de som bott så länge i andra hand får kontraktet. Men hur hör nu detta ihop med liberalism? Jo, en anledning till att vi har en stor andrahands hyresmarknad beror på att vi fortfarande har allt för mycket regleringar på hyresmarknaden. En friare hyresmarknad skulle hjälpa många av de som idag tvingas i andrahand, och därmed kan det sägas vara "socialliberalt" att ha en friare hyresmarknad, även om det brukar hävdas det motsatta.
Social- eller marknadsliberal, det viktigaste är ändå att vi för en politik som gör vardagen enklare och bättre för den enskilde. Det är liberalism!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar